Stockholm den 29 september 1998
 

     Till Regeringen
 

Sverigeesternas Förbund med synpunkter på SOU 1998:73 "Organisationer mångfald integration ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer m m"

Förbundet önskar framhålla följande.

Utredningens förslag om att omfördela en del av bidragsgivningen från medlemsantalsgrundat organisationsbidrag till ett på uppvisad och planerad aktivitet grundat verksamhetsbidrag är i teorin tilltalande.

Att tillämpa förslaget i praktiken ställer sig dock väsentligt svårare.

Reglerna blir mindre översiktliga. Kunskap om bidragsregler får inte bli viktigare än att planera verksamheten utifrån den egna gruppens behov och förutsättningar.

Godtycket ökar, också med de bästa av avsikter. Inslaget av tolkning och bedömning från bidragsgivande myndighets sida ökar. Vem ska avgöra vad som är mer angeläget en sommarkurs för kvinnor eller en tidskrift på det egna språket? Och hur ska värdet av den ena eller andra aktiviteten bedömas?

Bidragsreglerna kan på ett olyckligt sätt komma i konflikt med den demokratiska processen i organisationerna.

Men framför allt: de statliga prioriteringar som ska ligga till underlag för någon, inte närmare angiven, del av bedömningen riskerar att bli konserverande. Olika grupper ska kunna göra olika prioriteringar. Detta såväl för att på bästa sätt tillvara sin egen grupps behov som för att öka mångfalden: olika gruppers val av olika arbetssätt är berikande såväl för invandrar- och minoritetsorganisationerna som för samhället i stort.

Esterna i Sverige har erfarenhet av att ha arbetat med prioriteringar som inte alltid överensstämt med statsmaktens eller kommunernas: vi har slagits för skolundervisning på estniska, för egna daghem, för äldrevård med estniskkunnig personal, för estniskspråkiga medier m m. Om inte det svenska samhället hade varit så vidsynt att man  tolererat andra lösningar än de officiellt föreskrivna hade förmodligen inte bara esterna i Sverige utan också utvecklingen mot mångfald kommit i kläm.

Detta innebär inte att statsmakten ska avstå från alla krav. Krav som baseras på grundläggande och brett omfattade värderingar om demokrati, respekt för människor lika värde, vilja till att fungera i det svenska samhället m m kan mycket väl ställas. Men därefter måste utrymme lämnas för egna bedömningar.

Vi anser således att utredningens förslag inte bör genomföras. Ett mycket enklare sätt att genom bidragsgivning stödja specifika aktiviteter som bedöms som särskilt nödvändiga är att inom ramen för nuvarande system öka användningen av projektbidrag.

Avslutningsvis vill vi peka på en fråga som legat utanför utredningens uppdrag men som vi anser viktig. Utredningen handlar om bidragsgivning till vad som kallas invandrarorganisationer. Men de flesta av dessa representerar i praktiken grupper som bott i generationer i Sverige. Bland de riktigt nyanlända, alltså bland dem som integrationsmyndigheten främst intresserar sig för, torde organisationsprocenten vara låg. Man bör således fråga sig om inte bidragsgivningen till organisationer bättre skulle höra hemma under exempelvis kulturdepartementet. Det skulle också bättre överensstämma med den framväxt av en minoritetspolitik som avspeglas till exempel i arbetet inför Sveriges anslutning till Europarådets minoritetskonventioner. Projektbidrag för rena integrationsprojekt skulle då kunna hanteras av integrationsmyndigheten.

     SVERIGEESTERNAS FÖRBUND

     Peeter Luksep                    Mai Raud-Pähn
     Styrelsens ordförande          Kanslichef