Stockholm den 16 juli 1998
 

     Till
     Regeringen
 
 

Sverigeesternas Förbund, som beretts tillfälle att yttra sig över betänkandena (SOU 1997:192 och 193) Steg mot en minoritetspolitik, önskar framföra följande.

Förbundet tillstyrker att Sverige ansluter sig till Europarådets konventioner för skydd av nationella minoriteter resp. om historiska minoritetsspråk.

I betänkandena framförs förslag om vilka grupper som ska erkännas som nationella minoriteter samt hur konventionerna ska tillämpas för vissa språk. Eftersom dessa förslag inte rör oss har vi inte haft anledning att i detalj ta ställning till förslagen. I huvudsak går dock förslagen i rätt riktning.

Risk för alltför stor klyfta mellan erkända minoriteter och övriga
Betänkandena behandlar inte vilka rättigheter och/eller möjligheter som bör tillkomma personer ur de minoriteter som inte uppfyller konventionernas krav. Därför vill vi framhålla att det inte får bli ett stort trappsteg mellan "allt" för de föreslagna erkända minoriteterna, och "inget" för övriga. Nästa "steg mot en minoritetspolitik" bör därför vara att trygga valfriheten för oss övriga.

Som vi framförde till Minoritetsspråkkommittén i juni 1997 anser vi inte att esterna i Sverige idag är en minoritet i konventionens mening. Esterna intar en mellanställning mellan folk som sedan urminnes tider bott i Sverige och grupper som under senare årtionden kommit hit som invandrare eller flyktingar. Å ena sidan har det funnits estnisk befolkning här sedan mycket länge, som en följd av befolkningsutbyte över Östersjön genom historien. Å andra sidan är huvuddelen av dagens estniska befolkning i Sverige relaterad till flykten 1943 och 1944.

Esterna i Sverige är i mycket stor utsträckning svenska medborgare. En stor del av dagens sverigeester är födda svenska medborgare.

Esterna uppfyller i mångt och mycket de fyra kriterier som ställts upp för bedömning av minoritetsställning: språk, kultur, religion och organisationer. Esterna i Sverige har ett mycket rikt organisationsliv, med såväl "minoritetsorganisationer" såsom Sverigeesternas Förbund, Estniska Kommittén och lokala estniska föreningar, som estniska versioner av organisationer med annat huvudändamål, såsom ungdomsverksamhet, pensionärsverksamhet, musik, sång och dans, idrott, politik etc. Detta rika organisationsliv, det femtontal centra som finns i form av "Estniska Hus", "Estniska Hem" och lägerområden i olika delar av Sverige samt egna tidningar och tidskrifter bär upp också ett rikt eget kulturliv. Och även om de flesta ester liksom "vanliga" svenskar är i huvudsak protestantiska så är man det inom den på det estniska språket arbetande estniska kyrkan i Sverige. Likaså arbetar den ortodoxa minoritetens kyrka på estniska.

Vi vill kunna bevara och utveckla vårt språk och vår kultur, i den utsträckning som enskilda ester väljer att göra det.

Rätt att välja skola, barnomsorg, äldrevård
Den viktigaste förutsättningen för detta är möjligheten att ha egna skolor liksom andra inslag i utbildningsväsendet, såsom kompletteringsskolor/ hemspråksundervisning, institutioner vid universitet etc.  Likaså är det viktigt att kunna välja inom barnomsorg och äldrevård.

Beroende på underlag och andra förutsättningar kan sådana alternativ ibland vara lämpliga att organisera inom statlig eller kommunal verksamhet. Ofta kan sådana med fördel åstadkommas genom initiativ inom minoritetsgrupperna. Minoritetspolitiken bör därför garantera att interkommunala ersättningar, skolpeng, barnomsorgspeng och liknande ersättningssystem tryggar möjligheterna för enskilda att välja.

Att kunna bevara språk och kontakt med kulturellt ursprung kan för den enskilda naturligtvis vara mycket viktigt. För Sverige som helhet ger det tillgång till kunskaper och kontaktytor  som stärker kultur, vetenskap, handel och politisk position. En minoritetspolitik som tryggar den enskildes valfrihet stärker Sverige.
 

     SVERIGEESTERNAS FÖRBUND
 

     Peeter Luksep
     Styrelseordförande