Nu, nästan tio år efter Berlinmurens fall, finns
risken att allt detta kan falla i glömska. Många har över huvud taget inga
egna minnen av kommunismen i östländerna.
Organisationer och grupper med tydliga kommunistiska mål vädrar
morgonluft och värvar anhängare bland våra ungdomar. Unga riksdagsledamöter
inte bara kallar sig kommunister, utan gör försök att släta över de
folkmord som kommunismens mest ökända diktatorer beordrade.
Detta kan vi inte stillatigande åse. Därför tar vi nu detta initiativ.
Upplysningen kommer att riktas till alla invånare i Sverige. Men den
viktigaste målgruppen blir förstås den yngsta generationen. Alla skolelever
ska i undervisningen få del av informationen.
Vilka metoder som ska användas kommer den blivande stiftelsen att bestämma.
Vittnesmålen, forskningen och dokumentenkan sammanställas i en bok, som därmed
blir det viktigaste redskapet vid upplysningen. Denna bok om kommunismens
brott bör inte bara finnas på varje skolbänk, den bör också återfinnas i
bokhyllorna i varje hem i Sverige.
Det har hävdats i debatten att ett upplysningsprojekt om kommunismen
skulle kunna ta udden av kampanjen om Förintelsen. Vi skulle snarare hävda
att dessa två viktiga projekt bara kan stärka varandra. Det går inte att förstå
mänsklighetens historia under 1900-talet om inte både nazismens och
kommunismens betydelse förklaras.
Ingen får tro att den kommunistiska terrorn är mindre orättfärdig än
den nazistiska. Risken för sådana missförstånd ökar om inte den nödvändiga
kampanjen om Förintelsen kompletteras med information om kommunismen. Där sådana
missförstånd uppstår finns det krafter beredda att utnyttja dem.
Det finns dock en viktigskillnad mellan nazismens och kommunismens ställning
i dag. Nazismen är en ideologi utan inflytande. Kommunismen terroriserar ännu
hundratals miljoner människor. Om människor glömmer finns risken att
historien ges möjligheten att upprepas. Det yttersta syftet med den kommande
upplysningen är att vaccinera vårt samhälle mot detta hot.
ANDRES KÜNG, författare,sverigeest
CHEN MAIPING, Fjärde juni-rörelsen i Sverige
SZABOLCS BIHARI, ordf., Ungerska riksförbundet
FRANZ GYULAY, sekreterare, Ungerska riksförbundet
ALI STRUNKE, ordf., Lettiska centralrådet i Sverige
GUNARS PAVULS, ordf., Lettiska centralrådets politiska utskott
CARLOS MANUEL ESTEFANÍA AULET, chefredaktör för tidskriften Cuba
Nuestra
ALEXIS GAINZASOLENZAL, sverigekuban;
MARIA NIKOLAJEVA, utvandrad från Sovjetunionen;
BOHDAN PECZYNSKI, ordf., Polska flyktingrådet i Sverige
JAKUB SWEICICKI, flykting från Polen, tidigare rådgivare åt polska
regeringen
BOHDAN ZALUHA, flykting från Ukraina
ANA MARIA NARTI, sverigerumän och frilansjournalist
KLEMENS GUMAUSKAS, ordf., Litauiska Föreningen i Sverige
LJOZO MIKULIC, ordf., Kroatiska riksförbundet iSverige
GABRIELA MELINESCU, sverigerumän, författare
PEETER LUKSEP, ordf., Sverigeesternas förbund